Forskningen bakom Relivos högkvalitativa kollagen

Inledning

När vi på Relivo utvärderade tillverkare av kollagen ställde vi höga krav. Produkten skulle vara effektiv, säker, hållbar, vetenskapligt underbyggd och komma från en producent med kompromisslös kvalitetskontroll.

Valet föll på Seagarden AS, ett norskt företag som i decennier arbetat med marin bioaktiv nutrition – och som har utvecklat några av de mest effektiva och väldokumenterade kollagenpeptiderna på marknaden.

I den här artikeln förklarar vi varför Seagardens kollagen är ett av de absolut bästa alternativen i världen – och varför det är kärnan i Relivos recept.

Vad är kollagen och varför spelar det roll?

Kollagen är kroppens mest förekommande protein och en vital byggsten i hud, leder, skelett, brosk, senor, blodkärl och tarmväggar.

Det utgör 25–35 % av all kroppens proteinmassa. Med åldern minskar kroppens egen kollagenbildning gradvis, och det märks bland annat i hudens struktur.

Därför har intresset för hydrolyserat kollagen som en del av kosten ökat, och forskningen undersöker hur kollagenpeptider tas upp och används i kroppen. För kroppens egen kollagenbildning spelar C-vitamin en viktig roll, eftersom C-vitamin bidrar till normal kollagenbildning för normal funktion hos brosk, ben, hud, tänder och tandkött. Samtidigt är typ och kvalitet avgörande när man väljer kollagenråvara.

Seagardens kallvattenkollagen – vad gör det unikt?

Seagarden tillverkar kollagenpeptider från vildfångad kallvattenfisk från Norska havet. Denna typ av kollagen (främst typ I) har:

• En unik aminosyraprofil med höga halter glycin, prolin och hydroxyprolin – nyckelkomponenter i kroppens egen kollagensyntes
• Låg molekylvikt (0.3–8 kDa) vilket ökar biotillgängligheten (Sibilla et al., 2015)
• Enzymatisk hydrolys, vilket innebär att kollagenet brutits ner med naturliga enzymer – inte kemikalier
• Hög vattenlöslighet och snabb absorption (Iwai et al., 2005)
• Bättre smak och lukt jämfört med bovint och porcint kollagen
• Hög etisk och miljömässig hållbarhet – utvinns ur fiskrens, ej från industriell djurhållning

Ursprung från rena, nordliga vatten

Seagardens fiskkollagen härstammar från vildfångad fisk i Nordostatlanten, inom ett område som omfattar Grönlandshavet, Norska havet och Barents hav, inklusive farvatten kring Svalbard, Jan Mayen och Bjørnøya. Det här området, som du ser på kartan, präglas av:

• Extremt rena och kalla vatten, fria från industriell påverkan
• Naturligt långsamväxande fiskbestånd som ger ett kollagen med hög densitet och kvalitet
• Fiske som sker under strikt reglering och spårbarhet, ofta i samarbete med MSC-certifierade fiskerier

Att kollagenet kommer från just dessa arktiska och subarktiska hav är avgörande – det ger inte bara en ren och hållbar råvara, utan också unika bioaktiva egenskaper tack vare kallvattensfiskens speciella aminosyraprofil.

Absorption och forskning

För att kollagen från kosten ska vara intressant behöver det kunna tas upp av kroppen. Seagardens kollagen har låg molekylvikt och hög halt av hydroxyprolin. Forskningen inom området har bland annat undersökt:

• Hur kollagenpeptider tas upp i tarmen och når blodbanan, och hur de fördelas till vävnader som leder, hud och ben (Oesser et al., 1999; Ohara et al., 2007)
• Hur kollagenfragment påverkar fibroblaster, kroppens kollagenproducerande celler, i laboratoriemiljö (Postlethwaite et al., 1978)
• Hur kollagenpeptider samspelar med enzymer som bryter ner kollagen (Zague et al., 2011)

Forskning om kollagen och hud

Kollagenpeptider är ett av de mer studerade ämnena inom hudforskning. Exempel på vad studier har tittat på:

• Hudens fuktighet vid dagligt intag av kollagenpeptider under 8 veckor (Asserin et al., 2015)
• Hudens elasticitet (Proksch et al., 2014)
• Kollagenstrukturen i huden (Zague et al., 2008)

Vill du ge huden näringsämnen med godkända hälsopåståenden är zink och biotin exempel, eftersom de bidrar till att bibehålla normal hud. C-vitamin bidrar till normal kollagenbildning för normal funktion hos huden.

Kollagen, leder, senor och muskler

Kollagen är huvudkomponenten i kroppens senor, ligament och brosk. Forskningen har bland annat undersökt:

• Kollagenpeptider och bindväv hos aktiva personer (Schunck & Oesser, 2013)
• Kollagenpeptider i kombination med styrketräning hos äldre (Zdzieblik et al., 2015)

Kollagen är ett protein, och protein bidrar till att öka och bibehålla muskelmassan. C-vitamin bidrar till normal kollagenbildning för normal funktion hos brosk.

Kollagen och benvävnad

Typ I-kollagen är en viktig del av benens struktur. Forskning på området har bland annat gjorts i:

• Djurmodeller som studerat kollagen och benmineralisering (Wu et al., 2004)
• Cellstudier på benceller (Yamada et al., 2013)

För benstommen finns godkända hälsopåståenden för flera näringsämnen: D-vitamin, K-vitamin, magnesium och zink bidrar till att bibehålla normal benstomme.

Används även i hudvård

Utöver oral konsumtion kan Seagardens peptider användas i hudvård. De:

• Binder fukt till huden och skapar en skyddande film (Chai et al., 2010)
• Förbättrar hudens känsla och struktur
• Skyddar håret vid blekning och styling (Mintz et al., 1991)

Säkerhet, renhet och hållbarhet

Seagardens kollagen är:

• GRAS-klassat (Generally Recognized As Safe) av FDA
• Godkänt av WHO och EU som livsmedelsingrediens
• Producerat i enlighet med EU:s livsmedelssäkerhetsstandarder
• Fri från antibiotika, hormoner och sjukdomsöverförande risker från däggdjur
• Ett resultat av resursoptimering, där fiskrens blir en funktionell hälsoingrediens

Sammanfattning

När vi på Relivo säger att vi valt det bästa kollagenet på marknaden, backar vi det påståendet med vetenskap.

Seagarden kombinerar nordisk renhet med avancerad bioteknologi och hållbar produktion, och deras fiskkollagen är en väldokumenterad och spårbar råvara.

Det är därför vi har valt Seagardens kollagen som en grundpelare i Relivo, med 6 g marint kollagen i varje skopa tillsammans med bland annat C-vitamin, som bidrar till normal kollagenbildning för normal funktion hos brosk, ben, hud, tänder och tandkött.

Referenser

1. Asserin, J. et al. (2015). Journal of Cosmetic Dermatology, 14(4), 291–301.
2. Chai, H.J. et al. (2010). Journal of Biomedicine and Biotechnology, Article ID 757301.
3. Iwai, K. et al. (2005). Journal of Agricultural and Food Chemistry, 53(16), 6531–6536.
4. Mintz, G.R. et al. (1991). Journal of the Society of Cosmetic Chemists, 42, 35–44.
5. Ohara, H. et al. (2007). Journal of Agricultural and Food Chemistry, 55(4), 1532–1535.
6. Oesser, S. et al. (1999). Cell and Tissue Research, 296(3), 395–401.
7. Postlethwaite, A.E. et al. (1978). Proceedings of the National Academy of Sciences USA, 75(2), 871–875.
8. Proksch, E. et al. (2014). Skin Pharmacology and Physiology, 27(3), 113–119.
9. Schunck, M. & Oesser, S. (2013). Journal of the International Society of Sports Nutrition, 10(Suppl 1), P23.
10. Sibilla, S. et al. (2015). The Open Nutraceutical Journal, 8, 29–42.
11. Wu, J. et al. (2004). Journal of Bone and Mineral Metabolism, 22(6), 547–553.
12. Yamada, S. et al. (2013). Dental Materials Journal, 32(1), 88–95.
13. Zague, V. (2008). Archives of Dermatological Research, 300(9), 479–483.
14. Zdzieblik, D. et al. (2015). British Journal of Nutrition, 114(8), 1237–1245.